Det hela började med att Lasse Gustafsson fick en förfrågan av Ymertränare och Lars barns idrottslärare på mellanstadiet hemma i Fristad. De var Bengt Lagersson, som kanske såg talangen, och frågade Lars om han kunde skjuta. Svaret var kort. Ja!
Som den jägare han var så var han inte helt ovan vid skjutvapen. Det innebar att era i svensk starterhistoria tog fart och skulle vara i flera decennier med uppdra på högsta nivå.
Detta skedde i början av 80-talet, det var då som döttrarna hade börjat träna friidrott. Första tävlingen Lars sköt var ”Knallespelen” på Ryavallen – på den tiden var det tegelstybb som underlag. Men Lars var inte ensam, han hade också med sig den betydligt mer rutinerade Allan Andersson, som kom att bli en mentor för Lars. Så Lars har mycket att tacka Allan för.
Duon gjorde många tävlingar tillsammans.
SM på hemmaplan
Första stortävlingen kom, även det på Ryavallen, då Friidrott-SM avgjordes där 1989, och blev något av ett praktikmästerskap för Lars. Han visade ännu en gång talang och den tidens starterchef ”Stickan” Andrén från Stockholm fick upp ögonen för den nya starten från Borås. Han tyckte att han skulle gå utbildningar och så blev det.
Lars fick en snart en kollega i Varbergsstarten Sven Appelqvist. Något som gjorde att det blev ett utbyte mellan Varberg och deras Getabocksspel och Knallespelen. Och Lars var ju inte direkt nödbedd att komma ner till Varberg.
-Nä, dit åkte jag gärna, sa lars utan en sekunds betänketid.
Det var nämligen så att Svens fru lagade en helt fantastisk fisksoppa och den inmundigade Lars under många års skjutande på Getabocksspelen på Påskbergsvallen.
Appelqvist blev även han en mentor för Lars och där Svens ”håll dom bara” blev ett signum även för Lars.
Mästaren tog i hand
Men det skulle komma flera stortävlingar. Med VM på Nya Ullevi 1995 och EM 2006 på samma ställe. På VM fick lars hedersuppdraget att skjuta herrarna final på 110 meter häck. Där det var lite nervöst och löparna kom inte iväg för än på fjärde skottet.
Och samtidigt som prisutdelningen avgjordes så var starterteamet på väg ner till målområdet. När pristagarna hade fått sina priset så tågade man strikt ut på ett led. Men plötsligt så ses vinnaren Allen Johnson från USA lämnar ledet (vilken man absolut inte får göra) och går bort till Lars tar honom i hand och tackar honom för ett fint arbete. Ett tack som värmde extra mycket så klart. Värt mer än både medaljer och diplom.
Och på tala om ”utmärkelser” så sköt Lasse Finnkampen på Olympiastadion tillsammans med de finska starterna. Och då inte minst med Vesa Hartman, vars pappa Veikko var starterkontrollant från finsk sida. Eftersom Lasses finska är den bästa, så fick han fråga en av de finska starterna med översättningen.
-Då hade Veikko sagt till sonen Vesa. ”Titta på svensken, där har du att lära”. Det kändes bra att får höra, sa Lars – om betyget från den finska starterikonen.
Då blev det tyst
En annan kul grej var när veteran-SM avgjordes nere på Finnvedsvallen i Värnamo och där det skulle springas 100 meter. Men speakern pratade på och det fanns ingen lucka för att släppa iväg löparna. Då gick Lars de femtio metrarna, då speakerhytten var belägen mitt på läktaren, och han brände av hela magasinet. Först då blev speakern tyst. Och Lars kunde gå tillbaka till hundrametersstarten....han och löparna blev inte störda mer den dagen.
Å när skall en starter lägga pistolen på hyllan kan man fråga sig. Så klarat under ett Skottår – det gjorde Lars i och med att han sköt ”Ärevrvet” på Ryavallen. Ryavallen där det en gång i tiden började.
Notera att avslutningsavfyrning skedde med den 101 år gamla pistolen Lasse fick en gångi tiden av den tidigare ymerstarten Arne Rylander.
Tack så här i efterskott Lasse!
Text: Hasse Sjögren